ja vart börjar man, less på allt negativt, att vara, känna mig negativ å nere. Tror höstdepression grande är på stark ingång. Kommer aldrig mer att tvätta en förmiddagsvecka på kvällen, kuta uppånerneråupp, försöka få ngn ordning på sitt så kallade svenne-liv. Tragiskt dödsfall, mörka okttober, stavar fel, små saker stora saker, konstant trötthet, tristess, jäkt utan ordning, otrivsel och en konstant maktlöshet inför det som kallas livet, å så en en nästan ny datorjäävel som vill leva sitt egna liv då man själv vill den ska utföra ngt helt annat, som sagt de små sakerna och de stora sakerna i den gigantiska mixer som jag tror kallas livet.
Tänker dock inte lägga mig ner och vänta på att få vintergatan i huvet för trots allt ngnstans därinne finns det lilla värmeljus som heter hopp, hur saker och ting kan förändras på bara ett par millisekunder. fascinerande, skrämmande, alla känslor på en och samma gång.
Oj vad man skriver, detta får bli min terapi, ngnstans måste allting ut, vill ju inte skrika ngn helt eller tredjedels oskyldig rätt in i ansiktet, nå lite socker i form av vila på saltet som kallas händelser i såret, som kallas livet. Ett recept på livets ekvation? Nåja, kläderna är ju iaf rena, habegäret portioneras ut i omgångar. Skriva,de är de ja vill. Skriva, är de ja gör, gonatt allesammans ta hand om er och varandra. Sov gott, de ska ja göra nu. 5 ½ timme kanske. Som vanligt. Ses vid stämpeluret
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar