hm

de va ett tag sen ja skrev nu men inte ett år sen som de bruka bli, vill väl egentligen skriva av mig men de bruka ju bara bli puré av alltihop. Två veckor å en dag. Känns som de var längre sen, känns som jag håller på glömma men det får aldrig glömmas bort att världens förmodligen bästa svåger, en vän vikit in. Ja de är tyvärr de enda ord jag kommer på. Avlidit, dött, låter så hemskt, som de faktiskt är.

Följde syrran till Piteå i söndags, direkt efter jobbet vart nästan tajt att hinna med bussen men de var så illa tvunget, dessutom hade jag faktiskt packat väskan kvällen innan. Tidsoptimisten har nog fått sig en rejäl kraftig lärpenning, de kan ju tyvärr (återigen) vara försent imorgon. Eller följde var väl att ta i, tog en senare buss eftersom hon åkte mitt på dagen.

Vette fan hur man ska va som medmänniska, finnas där, ja kanske, men man vill ju vara så mycket mer, inte ivägen och inte för långt borta. en balansgång, hoppas ingen svenskalärare läser detta, för då blir de g-

Prata med syrran alldeles nyss, skulle kolla läget med henne, hon tyckte jag lät ledsen och då brast de. Hulkande å tårar, å ska den stackarn behöva höra sin storebror, bokstavligt talat gråtskrika. Nej fy fan för sånt här, "dom" kanske säger att man ska ha lagom dos sorg för att förstå sig på eller njuta av glädjen men efter en sådan här förlust så vette fan hur stor den skål med glädje ska vara för att de ska gå jämnt upp. Det går inte.

Får inte in i skallen att han är borta, läser runan och insändaren om å om igen. Detta händer bara inte, det gör fan i mig inte de. Får väl så lov att inse faktum och acceptera mer och mer för var dag som går. Men det är svårt, riktigt jävla svårt.

Kan på ngt konstigt vis ändå koppla bort mig på jobbet någorlunda, vilket ändå är skönt. Men jobbet ja, hm ja jobbet ja...

Till sist: Uppskattar min familj, vänner. Kanske mer än vanligt, hoppas jag. Ska de krävas ett offer för att förstå vad som räknas? Kanske. Som sagt, Johan: Får ju aldrig tillfälle att bjuda igen för alla snusar jag är skyldig dig, skjussande hit och dit, tack från djupet av mitt hjärta, har verkligen sett fram emot kommande vår/sommar med grillpartyn
med dig mina systrar och vänner, skrattandes och tjoandes. Vi ska tjoa för dig, då tiden kommer. Du är dock välkommen att vara med på ett hörn som jag, plus många fler är absolut säker på att du är och vi tar alla med en del av ditt goda humör och sätt att vara, avslappnad och social, så får du leva vidare genom oss.

Tack för att jag fått lära känna dig!